slut.på.krafter
Önskar att det fanns en medicin mot tårar, är så trött på mig själv.
Trodde verkligen inte att det skulle bli såhär, när vi gjorde slut var du dig själv.. du känns bara så himla annorlunda nu.
Du sa att jag inte skulle försvinna ur ditt liv, att du inte hade klarat det. Men nu är det ju du som försvinner ur mitt liv.
Jag får verkligen panik av det, vet inte vad jag ska göra längre. Behöver träffa dig, behöver prata med dig.
Tänk om vi inte ses nästa månad heller, eller efter den.. då har jag inte fått träffa dig på tre månader. Och tänk om du har glömt mig då, jag älskar dig.
Bryter ihop. hejdå
To die by your side, Is such a heavenly way to die
vill ta dina tårar, vill ta din smärta, vill ge lycka, vill ge dig kärlek.
jag önskar att vi kunde delat på din smärta, och gått igenom det tillsammans..
25aug
undrar så, om du har tänkt på mig just denna dagen.
för allt vi hade
Mitt huvud gör verkligen allt för att förstöra för mig, kommer på nya minnen från dig hela tiden..
Vill bara ha dig här, önskar allt bara var en dröm..
Är trött på att gråta och sakna.. vill bara känna att du är min igen.
/- s
drömmar om lycka
Inatt drömde jag en för mig, vacker dröm.
Allt var så äkta. Jag drömde att jag hade vart ute i regnet och gått, och när jag kom hem mitt i natten. När jag gick ner på mitt rum, så satt du på min säng. Och du hade på dig din fina röda skjorta. Jag satte mig bredvid dig, du tog min hand och sa att du var kär i mig.
Sen vaknade jag.
And don't ask me why I love you
Nu kommer det tillbaka, saknaden...
Jag var alltid så jävla stolt över att du var min pojkvän, alla snackade om att killar var piss åså men jag kunde sitta och le och säga '' inte min kille iallafall ''
När vi har pratat och fått en inblick i vad som händer i ditt liv igen.. Klart det känns så underbart att du bara ville prata lite men du sa till mig att tänka på det du sa, och det är allt jag tänker på nu..
Vet egentligen inte om jag vill att du ska läsa detta.. mina fingrar skakar och tanjenterna smetar ihop sig pga mina tårar, men vet inte vem jag ska vända mig till just nu så jag låter det komma ut över bloggen, som vanligt.
Vet att vi kommer att kunna vara vänner i framtiden, men min panik kommer hela tiden. Det går inte att hålla tillbaka när minnerna kommer. Från allt vi faktiskt gjort, alla känslor. Hur jag kunde känna mig yr av din närvaro, för att jag var så himla, himla kär i dig.
Hur jag kunde göra dig lycklig från att du var olycklig, till att du kunde göra min dag underbar bara genom att säga några ord.. hur du kunde göra mig så lycklig.
Adrig trodde jag att under våran tid, att du föll ihop mitt framför ögonen på mig.. hur du prioriterade alla framför dig själv, när du behövde de andra som mest. Hur du kunde sitta och tvätta rent min sår medan du själv föll ihop.
Och jag märkte inte något, inte ett piss. Jag visste att du mådde dåligt, men inte att du var så dålig..
Det visste jag aldrig Oskar, och jag vill att du ska veta att om jag hade kunnat göra vissa saker omgjorda, så hade jag ändrat vissa saker. Jag hade gjort allt för oss. Jag hade börjat prata med någon som du sa.. Så du slapp ta allt hela tiden.. hur jag kunde vara så egoistisk och lägga allt på dig..
Varför är det så svårt att se?
Det är fan psykisk tortyr att veta; att om du hade tänk om så hade kanske du fortfarande vart lycklig.
Hopp
Jag har ett litet hopp, som jag håller mig fast vid, och det hoppet är att våran kärlek var så jävla stark att den bara inte försvinner bort på så kort tid.. det kanske känns så nu för dig men det kanske inte måste vara så?
Utan det här hoppet hade jag brutit ihop totalt. Hade nog bara stängt in mig i mig själv och aldrig vågat se ut igen.. Skämts så mycket.
Men jag hoppas att när du mår bättre, så kan vi börja umgås igen.. Och då kanske intresset och kärleken sakta smyger sig fram.. fast jag vet inte säkert om du ens vill bli tillsammans med mig, även om kärleken kom tillbaka..
Fan vad jag klamrar mig fast vid ett hopp, en trygghet.
Jag kommer ihåg att du sa att det kommer bli ett tomrum men att du kommer fylla tomrummet med annat..
Det är nog inte säkert jag kommer klara det.. Vill inte ha någon annan än dig där.. Bara du, bara Oskar. Min Oskar.
Jag var alltid så jävla stolt över att du var min pojkvän, alla snackade om att killar var piss åså men jag kunde sitta och le och säga '' inte min kille iallafall ''
Och jag minns hur allt var i början, när vi inte kunde få nog av varann verkligen.. Hur ibland vi planerade att bara dra iväg någon helg på sommarn, när du skaffat körkort och bara glömma resten av världen i några dygn..
Att vi skulle åka och hälsa på min syster.. att du skulle komma till hönö.
Jag önskar du visste hur lycklig du gjorde mig, så du aldrig ska tro att du gör mig ont Oskar.
well there was a time when you let me know
what's really going on below
but now you never show that to me do you
but remember when i moved in you
and the holy dove was moving too
and every breath we drew was hallelujah
what's really going on below
but now you never show that to me do you
but remember when i moved in you
and the holy dove was moving too
and every breath we drew was hallelujah
Nu ska jag krypa ihop i min säng, lägga mig i fosterställning, gråta tills jag blir så utmattad att jag somnar i mina egna tårar. Tänka på dig och be att allt blir bättre.
/- s
oskar
Tack för att du tog dig tid att prata med mig, behövde dina ord.
ångest
Känner att jag måste sluta isolera mig, börjar kännas som jag gillar mitt rum.. stökigt och tyst förutom katten som kliar sig bakom örat..
behöver nog bara få gråta lite till
Det blev så fel, jag hoppades för mycket.
Känns verkligen som det var mitt fel, för saker jag berättade, som om jag skrämde iväg dig på något konstigt sätt.
Att du tyckte det blev för mycket, och sen bara försvann känslorna.
Jag vet att jag inte ska tänka såhär, men hur fan kan en sådan kärlek försvinna så? Det är som mitt hjärta tror att när du mår bättre kanske du inser, vad du går miste om? Men min hjärna säger till mig att släppa detta.
Och det är jävligt svårt, för jag saknar dig, som du är. Inte bara vårat förhållande. Och när du sa att du inte ville ses på ett tag så tog jag det som föralltid.
Det kändes verkligen så, som om nu är du klar med mig och bara puttar ut mig ur ditt liv..
Var det så det skulle sluta? Om vi träffas, så kommer jag inte veta vad jag ska säga eller hur jag ska reagera.
Behöver dig här som säger att allt blir bra igen... fan
/- s
CPCPCPPCP
Var skönare när du inte var i samma land som jag, nu vet jag inte..
ångestsöndag
Piss, det känns som om någon har slagit ut mitt hjärta.
Känns konstigt att inte känna smärta. Som om smärtan har blivit en trygghet.
Jag vet att smärta är ett tecken på allt jag känner för dig, önskade bara att du också kände denhär smärta.
cpfredag
Igår så tappa jag min mobil när jag var upppochner och den liksom gick sönder i tre delar. batteri, skal och själva mobilen... och det ösregna.
ville bara berätta för världen att detta måste nog vara den sämsta veckan på hela sommaren!
till dig
Känns som detta kommer bli en hemsk vecka, har verkligen ingen ork.
Vill bara ha bort smärtan och fortsätta leva, men känns som jag sitter fast i ett jävla nät.
Allt påminner mig om dig och jag orkar inte att mitt hjärta värker varje gång, känns som jag sjunkit till botten av allt.
Jag vet att det inte beror på dig, men jag har förlorat så många i mitt liv.
Och du är en av de bästa i mitt liv, vi var aldrig vänner. För mig var det intresse direkt, sen kärlek.
Jag är så trött på ångesten, av paniken som tar över mig just nu.
Känner mig så jävla dålig, känner inte att jag gjorde dig lycklig..
Är det inte nu du borde behöva mig som mest? Måste sluta leta fel på mig själv kanske..
Hatar mig själv för att jag inte märkte det tidigare, att du mådde så.
Men det var inte lätt för mig att se dina fel när jag fokuserade så mycket på mig själv.
Hoppas du förstår det en dag, att jag verkligen gjorde mitt bästa.
/- sara bohlin
Aug. 19, 2010
kärlek kan vara så förvirrande...
Hopp, kärlek och cigg
imorgon börjar jag leva igen, jag lovar
vill klippa ut mitt hjärta
Orkar verkligen inte ha det såhär, har en stark panikångest inom mig.
Kommer vi kunna bli vänner? Ska vi inte ses på flera månader nu.
Även om vi bara ska vara vänner nu så saknar jag dig så grymt mycket, precis som jag saknar en vän.
Ibland undrar jag om du var lika kär i mig som jag var i dig, det gick väldigt fort i slutet. Jag märkte ju att du inte var samma men ville inte se det. Mådde så bra av dig så ville inte förlora en sån trygghet, kärlek.
Jag försökte så jävla mycket, försökte göra dig glad. Men du sa bara att det inte berodde på mig.
Är verkligen ledsen om jag sårat dig med allt jag sa men det gör ont när du stänger ute mig så..
Du vill inte ens prata med mig på ett tag, det gör så ont att höra.
Jag vet inte riktigt allt om varför du mår så dåligt, men jag vet hur det är att må dåligt.
Och det gör sjukt ont i mig att veta att du mår dåligt, för du är en av de människorna i mitt liv som jag bryr mig mest om!
Just nu vill jag bara få bort den jävla paniken och försöka gå vidare, men det kommer bli så jävla svårt.
piss
/- s
piss
Det värsta hade vart, om du hittat en annan och bara ljugit om allt..
Aug. 17, 2010
Nu design, som suger. Orkar faktiskt inte bry mig om så ytliga saker ändå.
Livet är pinsamt ironiskt, allt skrattar åt mig. Är så galet patetisk och ynklig just nu.
Kände för att skriva en glad text igår:
Jag vill simma i heroin, dö av trippen.
Känna ångesten av att vakna på en bänk i vasa, leva på riktigt.
Skära in känslor i armen. Höra ljudet av huden som snabbt och vackert delar sig
som havet i egypten. Se blodet täcka handleden. Frihet.
Känner att jag är som lägst nu, allt faller ihop. Har försökt vara stark och verkligen visa mod.
Men nu försvann du och du var mitt ljus. Fyfan, varför lät jag mig luras av kärleken.
Det finns inget gott i det, inget gör dig gott. Du mår bra i ett halvår, sen får du ett 6 månader slag i ansiktet tills du vaknar och upptäcker att det var inte så smart att falla för honom. För du visste att han var så underbar och perfekt att det blir du som såras i slutet, för två pesoner kan inte hålla ihop föralltid i denna ålden. Det visste du.
Men nej, jag var en plågad svag själ som ynkligt behövde något stabilt att andas ut vid, och jag förstörde mig själv totalt.
Är så besviken på kärleken, att det blir såhär.
Hur kunde vi hamna här? Varför försvann det?
Det var ju du, alla dina detaljer gjorde dig så vacker, du var så annorlunda från alla andra.
Och nu är du borta.
Du var så speciell, Oskar.
/- sara bohlin
jag vill simma i heroin
ett steg bak, jag vill inte leva
