accordingtoher

Känns verkligen som det var mitt fel, för saker jag berättade, som om jag skrämde iväg dig på något konstigt sätt.

Att du tyckte det blev för mycket, och sen bara försvann känslorna.

Jag vet att jag inte ska tänka såhär, men hur fan kan en sådan kärlek försvinna så? Det är som mitt hjärta tror att när du mår bättre kanske du inser, vad du går miste om? Men min hjärna säger till mig att släppa detta.

Och det är jävligt svårt, för jag saknar dig, som du är. Inte bara vårat förhållande. Och när du sa att du inte ville ses på ett tag så tog jag det som föralltid.

Det kändes verkligen så, som om nu är du klar med mig och bara puttar ut mig ur ditt liv..

Var det så det skulle sluta? Om vi träffas, så kommer jag inte veta vad jag ska säga eller hur jag ska reagera.

Behöver dig här som säger att allt blir bra igen... fan

/- s