accordingtoher

att du och jag inte är vänner längre, det visste båda för längesen.
vi har bara valt att undvika det, ge varann tomma leenden.
du betyder inget för mig och jag betyder inget för dig.
så har det vart länge, jag behövde väl bara bekräftelse.

vänner för livet? verkligen inte.
jag gav dig min dyrbaraste kärlek, men du betedde dig som om den var för dålig för dig.
som om inget är bra nog för dig.
ska man behöva förtjäna dig som kompis? är allt bara ett spel för dig?
och som alla andra i din arme.
jag ser er inte som vänner, jag ser er inte ens som människor.
för hur kan en person förklara så många fel hos en person utan att se sina egna fel?

jag har förändrats för dig, jag kommer aldrig bli den samma för dig.
jag är snart borta, och jag tänker aldrig komma tillbaka till dig.

fast jag vet att du ändå aldrig komma söka upp mig, du kommer aldrig vilja försöka igen.
för jag tror att du skäms.
jag vet att jag har gjort fel, men du vet inte ens om dina egna fel fastän jag försökt säga.

vi passade aldrig som vänner, jag kände min konstant dömd och liten.
som om jag aldrig var bra nog, ska det vara så?
fan heller.

och lycka till med att försöka få ner mig, för jag är så jävla mycket starkare än dig.
du vet inget om det.

/- sara bohlin

trodde aldrig att det skulle sluta så här, aldrig att mitt liv skulle vara så oförutsägbart.
som om en del av mig lever sitt eget liv, tar egna val som jag sen ångrar djupt.

som om hatet har tagit över hela min kropp, allt är negativt.
allt som brukade vara bra blir som svarta tomma hål.
jag vet inte vem jag är längre.
vilse i en dimma, tjock och vit.
vilse i min egen dimma.

ska jag ta ett stop på det nu?
innan det blir som förr.

jag vill inte vara arg, jag vill var som jag en gång var.
innan allt, allt som bara hände.
innan jag fick reda på det, det som kmr smärta i hela mitt liv !
det är som att vara fast i sitt eget liv, eller sitt eget fängelse.

en fånge i sitt eget liv.
du kan inte röra dig, inte ändra på något. allt är bara fast.
fast i nuet, fast i dåtid, finns det någon framtid för mig?
beslut som du ångrar, du påminns varje dag om vad du har förstört.
för andra och för dig själv.

inte ens musik kan få bort mina tankar längre, inte ens den tungaste rocken, inte ens dom bästa metallica-låtarna.
ingenting, inget hjälper.
ingen att vända mig till förutom mig själv, och det slutar alltid illa.

om jag gjorde det otänkbara, då kanske folk hade undrat:
vem var sara bohlin?

ja ni kan bara fortsätta undra, föralltid!

/- sara bohlin ffs !!

det finns bara en känsla, som verkligen biter, fräter, sårar.
det finns bara ett sätt att döda mig innefrån, ett sätt att få mig att se hatet.

det är lögner, lögner från den personen man litar mest på i hela världen.

vet inte vad jag ska skriva eller göra, vill inte att någon ska se, samtidigt som min blogg är hela mitt liv.
att skriva, skriva så att folk ser, är min största passion.
vet inte vad jag söker efter, sympati? knappast.

men ibland så känner jag mig minst på jorden, söker efter någon som känner som jag.
smärta, en smärta som legat i mitt hjärta allt för länge.

så stor att du lyckas dölja den för andra, men det tar på alla dina krafter.
du anstränger dig så mycket att du glömmer av vem du är.

idag fick jag reda på något, något som kan verka litet. men för mig så stort.
finns det någon som förstår?
jag vet inte vem jag är längre, en falsk människa? en bra människa?

jag går på livets väg men snubblar, tar fel vägar.
jag befinner mig i en så svår tid i mitt liv, och det finns ingen som jag verkligen kan gå till.
vill berätta för min bästa vän, men inte ens hon hade förstått.

känns som hela jag går sönder, och jag kollar bara på.
en del av mig har dött.

/- sara bohlin

ibland hatar jag dig verkligen !

jag vill bara ha dig dig dig dig dig.
och du vet knappt om det.

snälla se! se det fina i mig, om det ens finns

en önskan, eller kanske en dröm


jag drömmer om frihet, om lycka och om havet.
en frihet som är så mycket bättre än att kunna göra vad jag vill, mer än så.
jag drömmer om tjejen jag önskar jag var, hon är så lycklig.
lycklig hela tiden, klart hon har brister men hon har lärt sig älska dom.
hur ska jag kunna älska mina brister? hur ska jag kunna det.

wils horses - natacha bedingfield
precis så är det.

det är skrämmande när man inte är van att bli älskad.

http://open.spotify.com/user/ibbish/playlist/4V4HYqnuxYjFyUVt7r6m7m

jag vet inte vad jag ska göra, inte tänkt på dig så mycket på senaste tiden.
sen kanske jag sitter på bussen, ser någon som liknar dig.. då kmr det.
tankarna som fyller hela mitt huvud, kan inte sluta eller kontrollera dom.

folk tror kanske det dåliga om mig, att jag krossar killars hjärtan hit och dit.
men förfan, jag kan faktiskt få känslor för någon också.. det går för mig också.
bara att det är så svårt, så svårt att hitta någon som kan vara bättre än honom.
ibland tvivlar jag, existerar det sånna killar?
tydligen..

jag är inte känslokall eller hjärtlös, jag släpper bara inte in vem som helst i mitt liv, jag är inte sårbar.
och jag är verkligen inte som alla andra, det har jag fattat.
jag vill ha något mer, mer än kärlek. mer än kärlek och sex, något som verkligen skakar mig.
något som får mig att kunna kolla upp och se en värld lika vacker som den sägs vara.
inte fastna i negativa tankar och saknaden till sina minnen, minnen vi vill minnas är alltid bättre.
vi blir förvirrade i saknaden.
vilse.

jag borde nog sluta filofisera, det gör nästa ont i huvudet att tänka så mycket som jag gör.
hela mitt liv har jag sökt svar på så många frågor, ingen vet, jag själv vet knappt vad det är jag vill ha svar på.
tror jag säker bekräftelse över varför saker blev som det blev för mig, varför jag?
det är min största fråga - varför jag ?
skulle bara vilja stoppa och spola tillbaka, se om det alla sa var sant, kanske är ni inte ens mina föräldrar?

skaffa ett motto, och följ det!

/- sara bohlin (med ett motto)