accordingtoher

trodde aldrig att det skulle sluta så här, aldrig att mitt liv skulle vara så oförutsägbart.
som om en del av mig lever sitt eget liv, tar egna val som jag sen ångrar djupt.

som om hatet har tagit över hela min kropp, allt är negativt.
allt som brukade vara bra blir som svarta tomma hål.
jag vet inte vem jag är längre.
vilse i en dimma, tjock och vit.
vilse i min egen dimma.

ska jag ta ett stop på det nu?
innan det blir som förr.

jag vill inte vara arg, jag vill var som jag en gång var.
innan allt, allt som bara hände.
innan jag fick reda på det, det som kmr smärta i hela mitt liv !
det är som att vara fast i sitt eget liv, eller sitt eget fängelse.

en fånge i sitt eget liv.
du kan inte röra dig, inte ändra på något. allt är bara fast.
fast i nuet, fast i dåtid, finns det någon framtid för mig?
beslut som du ångrar, du påminns varje dag om vad du har förstört.
för andra och för dig själv.

inte ens musik kan få bort mina tankar längre, inte ens den tungaste rocken, inte ens dom bästa metallica-låtarna.
ingenting, inget hjälper.
ingen att vända mig till förutom mig själv, och det slutar alltid illa.

om jag gjorde det otänkbara, då kanske folk hade undrat:
vem var sara bohlin?

ja ni kan bara fortsätta undra, föralltid!

/- sara bohlin ffs !!