accordingtoher

Jag går till skåpet, sträcker handen mot den lilla vita burken.
Öppnar den som så många gånger, min kropp tycks styra sig själv nu efter alla år.
Trycker ner locket och vrider, vänder på den och en tablett faller ner i min hand.
Jag andas ut , lägger den på tungan och sätter på kranen.
Fyller glaset med vatten och sköljer ner tabletten i halsen och svälger.
Jag känner hur den sitter fast i halsen så jag tar en klunk till och en klunk till.

Jag väntar..

Sen kommer det, den känslan som känns i hela min kropp.
Den som ingen ser att jag känner, den som inte får mitt ansikte att ändra sig utan den som bara sårar.
Mina händer har blivit helt kalla och mina armmuskler bara försvagas känns det som.
Darrandet i händerna börjar men jag bryr mig inte om det längre.

1000 tankar kommer till mig, ångesten, sakerna jag borde göra, tvångstankarna.
Katten skriker och värkar olycklig. hjärtat sjunker och jag kanske tänker lite på honom, men bara ibland.
Jag knyter skorna och går till skolan.
Som varje dag.