inte föralltid
desto mer jag håller inom mig desto svartare blir mitt indre?
jag är stark , klarar allt på egen hand
behöver inte din hjälp , kmr aldrig behöva
kom inte med några falska tomma löften
men ibland är det svårt , för min styrka hjälpte du mig att bygga
när du försvinner , försvinner allt?
jag kämpar , men det blir bättre när jag bara låter allt vara
hur jag än gör , vad jag än säger slutar det med att jag faller
mitt liv är som en bergochdalbana
allt går åt helvette , bara neråt
sen kmr du in i mitt liv och lyser upp allt
sen försvinner du och jag är där nere igen
kmr det ngt bra nu?
kan jag inte bara få vara lycklig
kan inte allt bara låta mig va?
ibland känner jag bara
vem fan försöker jag lura?
jag ver hur det är att vara ensam , jag är stark
reser mig upp från det och slutar klaga
men allt rasar isamman
och ingen märker det
jag försöker hjälpa mina vänner , dom dör mer och mer
och jag försöker verkligen , utan att få frågan
hur mår du sara?
ett leende finns alltid på mina läppar , märker ni inget?
fast om ni hade märkt hade jag aldrig berättat
det är som om jag stänger mig mer och mer , förut var jag öppen
berättade saker
nu orkar jag inte försöka längre, för jag vet att ni aldrig skulle förstå
vad jag får gå igenom , hur mitt liv har vart
bryr ni er?
ni kmr aldrig bli hela för mig igen
/- sara bohlin
jag är stark , klarar allt på egen hand
behöver inte din hjälp , kmr aldrig behöva
kom inte med några falska tomma löften
men ibland är det svårt , för min styrka hjälpte du mig att bygga
när du försvinner , försvinner allt?
jag kämpar , men det blir bättre när jag bara låter allt vara
hur jag än gör , vad jag än säger slutar det med att jag faller
mitt liv är som en bergochdalbana
allt går åt helvette , bara neråt
sen kmr du in i mitt liv och lyser upp allt
sen försvinner du och jag är där nere igen
kmr det ngt bra nu?
kan jag inte bara få vara lycklig
kan inte allt bara låta mig va?
ibland känner jag bara
vem fan försöker jag lura?
jag ver hur det är att vara ensam , jag är stark
reser mig upp från det och slutar klaga
men allt rasar isamman
och ingen märker det
jag försöker hjälpa mina vänner , dom dör mer och mer
och jag försöker verkligen , utan att få frågan
hur mår du sara?
ett leende finns alltid på mina läppar , märker ni inget?
fast om ni hade märkt hade jag aldrig berättat
det är som om jag stänger mig mer och mer , förut var jag öppen
berättade saker
nu orkar jag inte försöka längre, för jag vet att ni aldrig skulle förstå
vad jag får gå igenom , hur mitt liv har vart
bryr ni er?
ni kmr aldrig bli hela för mig igen
/- sara bohlin
Kommentarer
Postat av: Julia liljenfors
du skriver sjukt bra!
man får tårara i ögonen...
Trackback