sviken av hoppet ©
foto:sara bohlin ©
- hur mår du?
- jag mår bra.
-säkert?
-ja !
-okej
ett vanligt samtal när någon spelar vän.
varför fråga frågan om man inte kan ta svaret.
är det bara ett försök att bry sig eller vill ni bara håna en?
''jag mår bra''
jag får nog säga det 100 gånger per dag.
men ändå är det ingen som hör att när orden kommer ur min mun darrar rösten.
det gör den för att lögnen är så stor.
nej , jag mår inte bra.
verkligen inte.
så fråga mig igen bara.
vill ni verkligen veta vad jag har i huvudet?
vill ni verkligen veta hur mina tankar är?
jag vill bara ställa mig under en gatu-lykta och skrika.
bara skrika ut allt som jag innerhåller.
bara få den där jävla gatu-lyktan att fatta smärtan i min kropp.
hatad av sina föräldrar.
övergiven av dom närmaste.
sviken av hoppet.
dödad av tankarna.
hatad av livet.
varför , varför varför varför varför?
varför vill ni se mig lida så här!?
är jag inte eran dotter ?
borde ni inte älska mig ?
finns det ingen lag som säger att ens föräldrar borde gilla deras barn lite iallafall ?
jag har så många frågor och jag önskar jag kunde få svar på en av dom iallafall.
bara en så skulle jag leva på det livet ut.
varför älskar ni inte mig mamma?
varför bor jag inte hos er ?
vad hände med pappa och varför var han aldrig hemma ?
varför minns jag den dagen så starkt ?
den spelas upp i mitt minne varje natt som en obehaglig mardröm.
jag är bara en simpel människa.
ett fosterbarn.
ta mig och få en mardröm på köpet.
hur orkar ni när jag knappt orkar med mig själv?
om jag bara fick en chans till skulle jag ge er den där dottern ni alltid drömt om.
jag kan ge er allt jag har.
jag vill bara kunna kalla er mamma och pappa.
för det hann jag aldrig göra.
jag kan inte kalla henne mamma som inte är min mamma.
jag kan inte kalla han pappa som inte är min pappa.
för då hade det inte vart rätt.
och jag vill bara att allt ska bli rätt nu.
ni säger att ni älskar mig men hur ska jag kunna veta?
jag känner mig inte älskad och det borde man vell om man är älskad.
jag är så trött på alla tomma löften som stoppas in i mitt huvud.
trött på allt som livet ger.
jag är som ett stearin-ljus.
nu dör jag långsamt och ni ser bara på.
varför ser ni bara på?
är ni för rädda för att lyfta upp mig?
känns bara som jag sattes på denna jord som en test-människa.
hur långt kan man gå?
jag vill bara fösvinna, fort och diskret.
bara inte komma till skolan på måndag.
en extra ledig stol som ni kan lägga upp fötterna på.
skulle ni ens märka något?
ibland tvivlar jag verkligen.
allt snurrar bara runt i en krets.
jag hoppas att allt ska bli bättre när det bara går tillbaka till det gamla och fortsätter.
om och om igen.
kanske är det bara meningen att det ska vara så för vissa människor.
vissa kanske helt enkelt inte är gjorda för att få uppleva äkta lycka *
så , hur mår du ? ©
/- sara bohlin
Kommentarer
Postat av: Anonym
väldigt fint skrivet och även om det är ett hemskt ämne hoppas jag att du fortsätter skriva. jag tror på att skriva av sig får än att må bättre och jag lovar att det finns folk där som lyssnar på dig, det finns det alltid. det finna alltid folk som stöttar, som är villiga att hjälpa till.
Postat av: Anna
Det är precis så som du säger . Att man frågar hur är det ? hur mår du ? utan att vänta på något svar . Och jag tänker ändra på det . Jag tänker aldrig nöja med med ett "bra" . När du vill kan du prata med mig, jag lyssnar . Och folk hade visst märkt om du hade försvunnit , jag hade märkt det .
Postat av: Frida Ekman
Ville bara säga att du är jätte bra på att skriva , de höll nästan nästan på att komma tårar , de va som om att du skriver förstår jag :)
Trackback
