Here we are again, circles never end ©
nu måste det vara nog, eller?
börjar skatta åt mig själv nu.
är detta bara ett mardröm som jag kommer vakna upp ur snart?
åh vad jag önskar.
jag är bara femton men har ändå upplevt saker som en vanlig femtonåring inte borde ha upplevt.
hela mitt liv är bara en dramatiskt överdriven film.
ni vet, en sån, 2 för 99kr
togs från mina föräldrar när jag var 2
barnhem tills jag blev 3
ett fosterbarn nu
jag kan aldrig berätta om min barndom för någon
för det jag minns, skulle jag aldrig berätta.
jag har för många gånger försökt att få ihop mitt livs pusselbitar.
men det gör mig bara mer förvirrad.
varje dag kämpar jag, för att hålla mig sysselsatt.
då tänker jag aldrig på det.
jag fruktar känslan av trötthet, för i slutänden så måste jag somna.
sömnen är min största fiende , i drömmen kan jag aldrig kontollera mina tankar.
och aldrig har jag upplevt en bra dröm, mardrömmarna är och kommer alltid vara det som spelas upp för mig, varje jävla natt.
föralltid?
mitt hjärta känns så tungt på något obehagligt sätt, men samtidigt behagligt.
en varm cirkel runt hjärtat bränner på.
är det för att jag är kär ?
är jag kär?
är det en blandning av hormoner och stress?
I wish.
finns det inte en för alla?
för du är den för mig, tror jag
varje gånd du andas känner jag det.
när du ligger brevid mig, tätt då kan jag känna dina hjärtslag.
varje muskel du spänner känner jag.
jag lever för dagarna jag träffar dig *
/- sara bohlin ©
