accordingtoher

Det är så lustigt , jag hade precis börjat känna ren lycka.
oskyldig stark lycka.
tills jag får detdär samtalet , ett samtal
det förstörde allt jag byggt upp.
jag är så stark men när jag blir nertryckt av den som har samma stryka i sina gener , då kan jag inte hålla imot längre.
då släppte jag bara taget , föll ner som ett glas i golvet
men jag står ändå upp.

jag har en mamma , jag har faktiskt två men jag har en mamma.
hon har aldrig under mina 14 år och 10 månader och 13 dagar sagt att hon älskar mig.
aldrig någonsin
jag beundrar ändå min mamma för hon är så stark.
hon har upplevt saker som jag inte ens vill tänka på
allt hon älskade togs ifrån henne

jag har aldrig hört min mamma säga , jag vill eller jag önskar
utan hon har bara fått ta massa skit från alla hela tiden!
ingen har vart tacksam mot henne , för att hon stannade och verkligen försökte ta hand om oss barn
det funkade inte i slutet men hon försökte verkligen.
hon höll ut och är fortfarande så stark
hon har ju inet kvar att leva för men hon är så stark och jag önskar att jag var mer som hon.
men jag tror faktiskt att min mamma älskar mig trots allt.
för jag tror att varje människa innehåller kärlek *

/- sara bohlin ©