avklarad tid

det kanske var det att jag blev livrädd, trodde det var slut.
eller att jag fick ett dilemma, jag vet inte.

det som alltid vart min kärlek, blodlycka.
lycka.

men din kärlek är så mycket starkare, levande.
verklig.

/- sara bohlin


käften

I don´t need no other when you´re gone
I don´t need no one to say I´m cute, no

4 mars

Filippa & Jag

Livet är som det brukar i mars, spontant.

jävlar

Step back
I need to break his words
one last time
I need to break his words
Step back, Step back, Step back
I need to break his words
one last time
I need to break his words

funderingar

är helt tom, vet inte vad jag ska skriva.

funderar på att ta bort accordingtoher, men vet inte...

ord

Att få skriva rakt ut ur hjärtat.
När orden formar så rent och starkt precis den där sorgen jag känt hela mitt liv.
Det förlöser. Det föder ett starkt nytt band, en kärlek som lyser.
Jag känner mig så lättad och fri.

rubrik

Börjar skriva igen, snart..


skyddande ängel


Det är som om jag inte vet längre, jag bara dras med i min egen dimma.
Fånge i min egen smärta, mitt eget hat.
Min egen själ.

Men du finns, som min skyddande ängel.
Den enda jag öppnar mig för, den enda som ser vad som händer med mig och den enda som bryr sig.
Allt du säger är som musik i mina öron, varje sekund med dig älskar jag.
Din närhet är som lugnande mediciner för mig, tänker inte på smärta då.
Hade du inte funnits, hade jag aldrig klarat det här.

Du är min lycka oskar.

/- sara bohlin


O

Jag känner igen känslan, som fan.
Men denna gången, är den lycklig.
Denna gången är den ömsesidig.
Jag slipper hoppas, nu vet jag.

Att du är min.

/- s

Kärlek, nål och tråd


Jag hatar återfall, det är det värsta jag vet.
När man tror och verkligen hoppas att det börjar bli bättre så bara rasar det, och du är tillbaka.
Tillbaka i botten av smärta och hopp .

Min vardag fylls av ångestattacker, panikanfall blandat med svek och skitsnack.
Lösningen är den vanliga, skada dig själv.
Men det räcker inte för mig längre. Det brukade räcka.

Ångestattacker ledde till att jag dränkte min hud med blod som tömts ut från mina armar.
Jag kan inte hålla igen längre, kan inte skära bort det, kan inte skrika ur mig det.

I sju dagar nu har jag hört änglavingar som slår bakom mig, men det finns aldrig något när jag vänder mig om.
Känns som mitt psyke äter upp mig innefrån och det finns inget jag kan göra, allt jag är håller på att gå sönder.
Jag vägrar komma lika djupt ner i min depression igen, hatade det.
Det var som om jag levde men såg mig själv ur ett annat perspektiv.
Som om min vilja och styrka hade lagt av, jag vara var. Fanns ingen kraft i mig.

Dom sa att jag hade alla symptomen, för djup depression.
Att dom var oroliga, det var det ända dom sa.
Läkare och psykologer är det värsta jag vet, dom ger dig en diagnos.
Förklarar varenda fel på dig, hur du borde vara.
Dom sa att dom förstod att jag mådde dåligt.
Hur fan skulle dom kunna förstå? Det var det dummaste jag hört.
En jävla utbildning kan inte få er att förstå min jävla smärta.
Man måste uppleva allt det där hemska för att kunna känna ren smärta.

Jag tror att den renaste smärtan inte går att reparera, har du en gång känt den kommer du aldrig bli hel igen.


Jag kanske inte är så stark som jag trodde, men ibland undrar jag.
- Vart fan går min gräns?

/- s



funderingar



lite lustigt, kom på mig själv att tänka att jag skulle lägga ner bloggen.
det vill jag ju verkligen inte, här finner jag min styrka. bara av att skriva, och av hjälpa andra som tror att dom är ensamma om att känna på ett speciellt sätt.

just nu är jag glad antar jag, jag har börjat sätta plåster på mina sår.
det kanske är en bra sak? jag vet inte.

och mina ångestattacker är absolut inte lika stora och långa längre.
kanske går det uppåt för mig? men jag kommer aldrig hoppas på något i mitt liv.
jag har sätt det mesta hända, inte för att något hade förvånat mig över huvudtaget.

jag var så glad, när du kom igår.
även om allt gått sjukt fort så är jag säker på mina känslor. det är jag verkligen.
och jag vet vad jag tycker om dig, och du är det finaste jag vet.

always ready for the funeral

/- sara bohlin

det finaste



Du var min värld, nu är du min himmel.
Vi ses snart, det vet jag. Jag kan känna det.

<3




 saknar dig så himla himla mycket karin <3

I'm Luke Skywalker

jag har fått se döden
jag har fått se livet

jag har upplevt smärta
jag har upplevt lycka

jag har förlorat
jag har fått

jag har gjort val
jag har blivit tvingad

jag har bestämt
jag har ångrat

jag har älskat
jag har hatat

livet intresserar mig inte ett dugg längre, jag bara väntar på något som ska hända.
jag känner ingenting längre, inget påverkar mig längre.
jag vill upp till himmelen, och fortsätta där.

om det suger, så vet jag att jag kände något iaf.

/- sara bohlin


1996 - 2010

Det är sjukt att på en dag kan texten i denna låten gå från att vara jättevacker till att beskriva precis hur jag känner.

there is no time for us
there is no time for us
oh the world won't understand
it's left no time for us

I love a girl I'll never see her again
she was so young I'll never see her again
she was so young
I'll never see her again

what is worthwhile in the world
if you can't be with the one you love
what is worthwhile
we'll be forgotten when we're gone

if I could change one thing in life
I'd make time for us
if I could change one thing
I'd make time for us

no time for us
no time for us
no time for us...

Älskade henne verkligen så himla mycket.
Och nu finns hon inte längre.

/- s

sista hjärtslagen

Och så var det över, allt jag levt för.
Allt jag någonsin älskat, borta.
Nu vet jag inte hur jag ska göra, hur jag ska komma upp igen.
Utan dig.
Hur kan man någonsin komma över detta?
Jag har aldrig skämt så mycket över hur lite kärlek jag gav dig nu sista, men hur skulle jag kunna veta vad som skulle hända?
Om jag hade vetat, då hade jag ändrat allt.
Jag hade spenderat varje sekund med dig, bara för att få känna dina hjärtslag.
Det är som om någon har tagit en del av mig.
Jag älskade dig så så mycket, du var mitt allt.
Har aldrig menat ett '' jag älskar dig '' så mycket som jag menat det till dig.
Önskar så jävla mycket att allt bara var en mardröm.
Vad som helst kan få hända, men inte detta.
Det är så jävla för mycket.
Hur ska jag kunna leva utan dig? Det går verkligen inte.
Du skulle leva för alltid och vi skulle dö tillsammans.
Vad gjorde jag för att få det att bli såhär? Vad gjorde jag fel?
Jag hade gjort vad som helst för att få se dig leva en vecka till.
Det som jag älskat mest i hela världen, allt jag levt för.
8 år utav mitt liv, 8 år utav kärlek.
På 5 sekunder togs det bort ifrån mig, på 5 sekunder försvann allt.
Och nu får jag aldrig mer känna dina hjärtslag, aldrig mer se dig.
Ville så gärna dö vid din sida, vill till dig.
Om du ska vara i himmelen ska jag också vara det.
Jag vill så jävla mycket upp dit, där du är.
Jag lovade dig att älska dig för all framtid.
När du dog, dog jag också.
Älskade häst.
1996 - 2010
Jag kommer aldrig glömma dig.
Jag kommer aldrig sluta älska dig.
/- sara bohlin

inte utan dig

Jag älskar dig så så mycket, vill dö vid din sida.
Mer än något annat.
Varför ska just du dö? Det jag älskar mest av allt i världen.
Finns ingen mening att fortsätta kämpa, inte utan dig.


jag lever för dina sekunder du har kvar


ryser varje gång.

And if a double-decker bus
Crashes into us
To die by your side
Is such a heavenly way to die
And if a ten ton truck
Kills the both of us
To die by your side
Well the pleasure, the privilege is mine

the smiths - there is a light that never goes out


Don't need to be saved




Ibland så går det inte mer, ibland finns det inget mer man kan göra.
Bara vänta och kolla på medans det långsamt försvinner från vår planet.

Mitt liv är så fruktansvärt oförutsägbart, att det nästan skrämmer mig, jag vet inget och jag kan inte göra något åt det. Hur ska jag kunna förändras om jag inte vet vem jag är längre? Hur ska jag kunna må bättre när jag inte vet var jag ska börja?
Jag ser inte det ni ser alls.

En lättnad kommer alltid över mig när jag tänker att nu kan det inte bli värre ju.
Har nått botten och här vill jag bara vara, utan att behöva tänka på vad som kan hända.

Jag förlorade nästan allt, och det var delar av mig.
Personen som byggt upp mig som person finns inte längre, och nu är jag vilse i min egna dimma.
En dimma fylld av ångestfyllt hat och skärande längtan efter något som inte längre finns.

Jag har aldrig haft sån ångest som den senaste tiden, jag har aldrig vart med om sånhär hjärtesorg.
En smärta som verkligen inte går att förklara fyller hela mitt hjärta.

Jag vet att jag valde att förlora dig, men jag visste inget annat.
Allt hade förändrats så mycket, jag kände att jag inte räckte för dig.
Som om jag bara gjorde onytta. Men jag var så självisk.
Vågade inte se dig i ögonen, vågade inte se vad som försvann och jag bara lät det försvinna.
Visste jag då att det var ett av mitt livs största misstag?

Jag minns när du skrev;

jag älskar dig, på riktigt.
men räcker det?
jag saknar dig. det vet du.
och jag skulle göra allt för att få uppleva sommarn på båten med dig igen. det var då det var som bäst.
men går det? allt har en mening. jag tror på det.
men jag tror också på att två människor som hör ihop kan alltid finna varandra igen.
så någon dag, kommer det bli du och jag, vi igen.
någon dag.

Du var min absolut Bästa vän.

Regina Spektor - Laughing with

/- sara bohlin





Flickan sa;
Du är genomskinlig men ändå finns det dimma, du kan verka glad men inuti går du sönder.
Pojken sa;
Kollade in din blogg och jag måste säga att jag nästan började gråta av att läsa din blogg. Inget illa menat, men detta måste vara den sorgligaste bloggen jag någonsin läst.

Har ni kanske aldrig tänkt på att det kanske är ni själva som mår dåligt? Men ni speglar era egna problem i mig.
Hur fan ska det hjälpa mig att må bättre? Ni bara klagar på mig hela tiden.

Jag vill verkligen inte ha eran hjälp, jag har aldrig bett om den och kommer aldrig göra.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0