söndag
ni får fan anstränga er lite mer om ni vill få ner mig, för detta är bara patetiskt!
dududududududud
Känns som dom små sakerna påvärkar mig mer än de stora.
Dom små sårar mer, känner mig så patetiskt.
Varför kan jag inte bara släppa det. Seriöst?
Det har gått typ 5 månader.
Att förlora dig gjorde mer ont än att förlora min mamma och min pappa.
Ska det vara så?
Det är något fel på mig
/- sara bohlin
Natt
Även om jag slutar så finns du fortfarande kvar.
Om jag kastar bort alla ciggaretter så finns det fortfarande någon som ger mig.
Du är som det första blosset på ciggen.
Den saknaden du får när du ser alla sitta och röka.
Jag vet att jag inte borde, men du är mitt ciggarettsug.
erika
varje dag
Öppnar den som så många gånger, min kropp tycks styra sig själv nu efter alla år.
Trycker ner locket och vrider, vänder på den och en tablett faller ner i min hand.
Jag andas ut , lägger den på tungan och sätter på kranen.
Fyller glaset med vatten och sköljer ner tabletten i halsen och svälger.
Jag känner hur den sitter fast i halsen så jag tar en klunk till och en klunk till.
Jag väntar..
Sen kommer det, den känslan som känns i hela min kropp.
Den som ingen ser att jag känner, den som inte får mitt ansikte att ändra sig utan den som bara sårar.
Mina händer har blivit helt kalla och mina armmuskler bara försvagas känns det som.
Darrandet i händerna börjar men jag bryr mig inte om det längre.
1000 tankar kommer till mig, ångesten, sakerna jag borde göra, tvångstankarna.
Katten skriker och värkar olycklig. hjärtat sjunker och jag kanske tänker lite på honom, men bara ibland.
Jag knyter skorna och går till skolan.
Som varje dag.
gammalt
det är ju fortfarande jag
måndag
en smärta , så populär att jag inte klarar mig utan den.
jag minns inte hur det var med ett helt hjärta.
''andra hade lite flisor som låssnat jag hade stora sprickor''
för första gången , första gången på länge känner jag igen mig själv.
lycklig och framåt, det var sån jag var, sån jag är egentligen
innan det , innan det värsta , innan allt som du kom med
svårt att släppa något så underbart - du
jag vågade inte berätta att jag inte var över dig, var rädd för vad du skulle tycka
om du skulle undra , hur jag kunde vara så fast
var jag fast i dig eller i kärleken?
när man bara strävat efter att tillfredställa sina egna behov, även om man sårade andra
och sen bara krossas och dras in i kärleken , in i dig
kunde aldrig ana att mitt liv , sara bohlins liv skulle kretsa runt en kille
gjorde det de? eller var det bara jag som försökte se att du älskade mig
älska är ett så starkt ord , och jag visste inte om du verkligen menade det
men jag var tyst , jag sa inget för jag älskade att kunna kalla dig min
älskade att jag kunde bli sur om du gjorde något med någon annan för du var min
jag var din men du var aldrig min? eller så var du det tills du insåg vem jag var
att jag inte var tjejen du trott, jag hade brister precis som alla andra
mina syntes mer och jag var medveten om de
andra hade lite flisor som låssnat jag hade stora sprickor
sprickor fyllda med hat, ångest, minnen, bråk
men ibland undrar jag om jag bara inbillade mig allt
så lätt att tänka och forma saker efter att det har hänt
och jag vill aldrig se min framtid, vill inte bli besviken
jag vill leva här nu.
för nu vet jag
att jag är fri
/- sara bohlin
livsnjutare
orättvisa , på riktigt
det är väl detta som får min själ att skrika, det som får mig att vilja kämpa för djuren istället för människorna.
kalla mig omogen och kalla mig konstig , men mina åsikter är och kommer alltid vara mina åsikter!
djur, oskyldiga och har inget att säga till om. folk behandlar dom precis hur dom vill.
ta en kattunge och slå ihjäl den genom att slänga din i marken om och om igen.
men det finns så många som inte bryr sig? hur kan man inte bry sig när något så oskyldigt behandlas så?
ibland äcklar människor mig, liksom jag själv.
alltid så pryda och förstående, men vem gör något egentligen?
innan jag dör ska jag rädda minst 10 000 djurs liv och framtid.
/- sara bohlin
orkar
men tyckte du att det var rätt då? nej
vem är så dum och gör samma sak själv då?
ord
jag hatar adjektiv.
för det förklarar hur.
jag undviker verben.
för det blir alltid i dåtid för mig.
jag vill inte se substantiven.
för de finns där vad jag än gör.
Finns det ingen mening för mig?
/- sara bohlin
jag är vilse i framtidsdrömmar men tillbakadragen av minnerna
You're the light in this darkness
You're the hope to the hopeless
You're the peace to the restless
You are
You're the strength in our weakness
You're the love to the broken
You're the joy in the sadness
You Are
känns som varje andetag jag tar är viktigt.
precis som jag inte har så många kvar att andas
jag försöker hålla mig kvar där jag står, men det är en stark vid som bara vill dra in mig i dimman
där jag inte hittar , där jag inte är mig själv
om jag kanske inte hade stannat kvar här, om jag hade dratts med in i dimman
formats efter dina behov, utan att se
kanske hade du stannat kvar, kanske inte
men det jag vet är att du inte stannade
vill spola tillbaka tiden och testa , testa om du var sån
sån som inte älskade utan dömde
att du lämnade mig blev som en dom istället för ett beslut
att det var mitt fel, för jag är jag
men jag tror inte att något var värt det, men det ska det inte alltid vara heller
ovärt var det. men jag älskade det
älskade, vet inte om jag älskar
men mitt hjärta börjar slå fortare ibland när jag ser dig, precis som förr
och jag vet att du ljög om allt du sa
för ingen som älskar kan ge upp sådär bara
- u know love is the thing right?
därför har jag aldrig trott på den.
tills jag träffade dig
men nu tvivlar jag
kanske det bara vara hormoner och omogenhet som jag sa från början?
Son's gonna rise - Citizen Cope
/- sara bohlin
