accordingtoher

jag är hemma, jag lever och mölnlycke är lika tråkigt som alltid!

jag är hemma, jag lever och mölnlycke är lika tråkigt som alltid!

den 20 dec skrev jag:

jag andas ut rostiga spikar som har låssnat från min insida.
jag hostar upp kvarglömda minnen.
mina vingar är trasiga av mina flykter från dina slag.
mina tårar spicker som glas i marken.
jag är allergisk mot tröst
jag springer men står kvar på samma ställe.
mina rop dör ut innan dom lämnat mina läppar.
jag dör men jag lever ändå.


önskar jag kom ihåg hur jag kände, för nu är jag helt tom

/- sara bohlin

mitt liv kanske är den sagan som ligger bortglömd på vinden?

Det är verkligen svårt, att se dig gå brevid henne.
Och hon var sötare än vad jagt trodde, nu kan jag aldrig tänka som jag tänkte igen.
Aldrig kan jag ha en chans mot något sånt.
Men jag är glad att du är lycklig, för det är väl det som är huvudsaken i allt? Att man är lycklig?
Jag är lycklig, lycklig med en twist. Något litet där som väcker till min ro, något som får mig att tänka igenom saker.
Kanske är det bättre såhär, kanske borde jag vara nöjd och tillfredställd av allt annat.
Men du var trotsallt så snygg, och jag blev glad av att tänka på dig.
För du är en av miljonen. Du var slutet på mitt sökande?
men så var det inte för dig, kanske hade det vart annorlunda om jag hade berättat redan då. för några månader sen.
Tänk hur saker kan förändras så snabbt, tänk vad som hade kunnat hända, vad som hänt och vad som inte hände.
Fast när jag tänker så får jag ångest, en stor tung ångest som tjäran i lungorna drar den igen hela kroppen och stannar i hjärtat och i mina händer, sen börjar jag darra.
ångesten får mig att darra, att frysa men endå att tänka. kanske lite för mycket.


Fast jag har alltid haft ett indre skydd, ingen når mitt hjärta.
du kommer aldrig nå mitt hjärta, fanns bara en som har gjort det och det kmr aldrig hända igen, för så dåligt som man mår kmr jag aldrig låta mig själv må igen.
kärlek är inte allt!!

About you know - Timo räisänen

/- sara bohlin

du springer runt och skrattar med dina vänner, du ler åt hur perfekt ditt liv är, hur mycket du har som inte andra har.
alkoholen har börjat sprida sig i din kropp, alldelles för fort, du tänder en cigg och för den mot dina läppar, drar in ett för stort halsbloss och börjar hosta.
din redan förkylda hals värker mer än någonsin och du sätter dig ner på gräset, ser folket vimsa förbi i en väldig fart.
2 moppar välter med 4 fylla tjejer på, du flinar fast fattar inte riktigt varför.
sen ser du henne, tjejen som står där lutande mot trädet. med mobilen i handen.
du ser hur hennes vänner försöker få i henne dricka och få henne att le men hennes ansikte förblir uttrycklöst.
den ena blonda skakar henne och försöker få med henne till ett annat ställe men hon bara står där.
du kanske tycker hon verkar skum, hur kan hon veka så deppig det är ju sommar?
en sorts irritation sprids över dig och innan du vet ordet av har du börjat snacka skit om henne med dina kompisar.

men nästa gång du tänker så, tänk på att det kan vara jag som stog där vid trädet.

30 grader stekande hetta som en oskyldig förälskelse, jag går på den varma asfalten.
Haltar till lite av att jag stötte till en sten med min onda häl, plåstret fastnar i stenen och dras av, jag svär till av smärtan som sprider sig ut i knät.

Jag börjar halta ordentligt och med båda händerna upptagna av att hålla iPoden och mobilen samt en harry potter bok försöker jag ta mig upp för den branta backen från rebecka.
Men tankarna av att leva ett så underbart liv med så bra vänner får mig att tänka på annat, kanske tänker lite på honom.
Han, killen med allt.

Tankarna svävar iväg och jag glömmer vad jag borde tänka på, det positiva.
drömmer mig iväg om jag vore hans, tänk om , tänk om.

Jag stöter till kanten av branten och ser bilvägen, en röd saab åker snabbt förbi och jag börjar gå hemåt...