accordingtoher

för första gången , första gången på länge känner jag igen mig själv.
lycklig och framåt, det var sån jag var, sån jag är egentligen
innan det , innan det värsta , innan allt som du kom med
svårt att släppa något så underbart - du

jag vågade inte berätta att jag inte var över dig, var rädd för vad du skulle tycka
om du skulle undra , hur jag kunde vara så fast
var jag fast i dig eller i kärleken?

när man bara strävat efter att tillfredställa sina egna behov, även om man sårade andra
och sen bara krossas och dras in i kärleken , in i dig
kunde aldrig ana att mitt liv , sara bohlins liv skulle kretsa runt en kille
gjorde det de? eller var det bara jag som försökte se att du älskade mig
älska är ett så starkt ord , och jag visste inte om du verkligen menade det
men jag var tyst , jag sa inget för jag älskade att kunna kalla dig min
älskade att jag kunde bli sur om du gjorde något med någon annan för du var min

jag var din men du var aldrig min? eller så var du det tills du insåg vem jag var
att jag inte var tjejen du trott, jag hade brister precis som alla andra
mina syntes mer och jag var medveten om de
andra hade lite flisor som låssnat jag hade stora sprickor
sprickor fyllda med hat, ångest, minnen, bråk

men ibland undrar jag om jag bara inbillade mig allt
så lätt att tänka och forma saker efter att det har hänt
och jag vill aldrig se min framtid, vill inte bli besviken

jag vill leva här nu.
för nu vet jag
att jag är fri

/- sara bohlin

livsnjutare